Nürnbergslaget hade inte lett till något avgörande. Gustav Adolf hade två val, antingen att låta sachsarna gå på
defensiven mot Wallenstein och själv fortsätta kriga i sydtyskland eller att
låta hela hären kämpa mot tyskarna. Gustav Adolf menade att sachsarna var bra nog att hålla Wallenstein på stången.
Gustav Adolf ansåg att man borde tåga mot Schwaben, värva fler krigsmedlemmar och sedan tåga
längs Donau.
Maximilian och Wallenstein hade tillsammans tågat mot Sachsen, men när de fick reda på att Gustav Adolf tågade
längs Donau skildes Maximilian och Wallenstein åt. Maximilian gick söderut mot Gustav Adolf.
Wallenstein hade slagit läger i Lützen och väntat på utvecklingen. Det verkade som att svenskarna inte skulle göra något.
Men efter en tid slog de till. Natten till den 6:e november satte Wallenstein sina trupper
i slagordning. Styrkeförhållandena var till svenskarnas fördel. Gustav Adolf
slog läger i Rippach på kvällen den 5:e november. Tidigt på dagen därpå skulle anfallen
ske. Men en tät dimma förhindrade detta och dem fick rycka fram vid 11-tiden.
Gustav Adolf blev skjuten i vänstra armen och föll av hästen. Han dog omkring klockan 1.
Slaget vid Lützen är ett av de blodigaste slag Sverige någonsin varit med om.
Sverige både vann och förlorade, de besegrade tyskarna, men deras kung var borta.