Tåget över Stora Bält

Under Karl X Gustavs krig mot Danmark gjorde den svenska armén ett mycket berömt fälttåg. Svenskarna hade krigat i Polen och kom söder ifrån och marscherade snabbt in i Jylland som erövrades. Sedan tänkte svenska kungen gå mot Köpenhamn men visste inte hur han skulle ta sin här över de två sunden Lilla- och Stora bält. Då kom vinter svenskarna till hjälp. I mitten av december blev det så kallt att vattnet frös till is. Isen hindrade de danska fartygen men gav den svenska hären en bro över bält. Vid soluppgången 30 januari 1658 ställde armén upp och tågade ut på isen. När hären närmade sig ön Fyn klev kungen ur sin vagn och steg till häst. Det var tur för honom för ty kort efteråt sjönk den tunga vagnen med häst och allt genom isen. I närheten av Fyn kom man i strid med de danska trupperna som besegrades. Under striden sprack isen under många hundra svenska ryttare som även de gick under is och försvann. Ännu återstod det svåraste, att komma över till Själland. Flera patruller skickades ut för att undersöka isens tjocklek. Natten till den 5 februari började tåget över Stora Bält. En fransman som var med har berättat:
Om denna förskräckliga färd över det frusna hav där trampet av de många hästarna tinat upp snön och isen så att det ibland var 60 cm vatten där vi tågade.
Den 8 februari var de första trupperna framme vid Själland. Danskarna greps av panik och kapitulerade. Karl Gustav som riskerat hela sin armé hade tagit hem spelet.